Det första jag tänkte på när jag flög över LA och vi skulle landa var den vackra Anine Bings första textrad i hennes låt "Maybe Tomorrow" som bland annat Lasse varit med och skrivit!!! Jag kunde inte beskriva med ord hur glad jag var att äntligen vara framme och därför kom glädjetårarna öer mig. Visst, det låter säkert very cheesy men, jag tror ingen förutom min familj och nära vänner förstår hur mycket jag velat åka hit. Det är inte så att jag glamourifierat LA och Hollywood på ngt sätt.. Snarare tvärtom då jag vet hur det är här med stora klyftor med fattiga, icke-utbildade och rika, utbildade människor! Men att bara få resa iväg dit jag velat sen jag var 12 kändes overkligt och det var därför jag grät!
Nu, enough with that stuff. Idag ska jag och me boyfriend träffa en annan av hans svensk-amerikanska vänner, Pelle, och bara leva lite! :)
Peace,
JL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar